Min värld har varit lite fuckad!
Nu har jag haft några jobbiga veckor med min hälsa på grund av att jag tappade kontrollen över mig själv. Har gjort det fram och tillbaka sedan jag var tolv år. Denna gång var nog den värsta gången. Jag har lätt för att träna för mycket och äta och dricka för lite när allt känns stressande. Det har varit så mycket med skolan, vänner och familj. Framför allt har mitt psyke och jag inte kommit överens med varandra. Detta resulterade i att jag har varit sjukskriven av och till från skolan. Har ju skrivit i bloggen tidigare att jag har fått träningsförbud och problem med hjärtat. Jag lyssnade inte på min egen kropp och fortsatte att träna trots det och glömde bort att dricka och äta helt i förra veckan och blev jätte sjuk, min kropp var på gränsen av att lägga av. Efter att ha träffat min läkare tre gånger i förra veckan blev jag akut skickad till medicin akuten där jag fick reda på att ändrar jag inte på mitt beteende så kan mitt hjärta lägga av när som. Inget roligt besked att få när man bara är arton år. Så minsta lila grej nu måste jag in till sjukhuset och jag måste undvika att drabbas av något virus för kroppen är för svag för att klara av det. Skulle jag bli sjuk fast fy och fasa över det så får jag hoppas på att det blir en bakterieinfektion för det finns antibiotika mot det. Kan egentligen inte förstå hur man kan tappa taget över att inte äta och dricka då det är så basalt i våra liv. Jag har i stort sätt nu slutat med att träna men i söndags klarade jag inte av det och cyklade en mil på motioncykeln. Jag blev helt slutkörd och klarade inte av att göra något alls den dagen. Men har insett nu att jag måste lägga av med allt som har med fysisk ansträngning att göra förutom det vardagliga som jag även måste dra ner på. Äta och dricka försöker jag göra så gott det bara går men när man slår ut hjärnan så att man knappast inte kan tänka klart blir det svårt att få kontrollen över det igen. Jag får hjälp vilket jag är mycket tacksam över. För att klara av något sådant här själv är det nog nästan ingen som gör. Jag har velat en hel del över om jag skulle våga skriva om detta eller inte men att förneka detta gör bara det svårare för nu har man bekräftat det för sig själv och genom att jag vågar lämna ut sig själv inför andra gör det mycket svårare att fortsätta med detta beteende då alla vet om hur det ligger till. Jag ska göra allt jag kan nu under lovet med att försöka få lite rätsida över detta så att jag kan börja skolan igen nästa måndag. Måste bara ge en guldstjärna och en mega kram till Amanda som har stöttat mig och som har kommit hem flera gånger till mig i förra veckan. Hon är en fantastisk vän som finns där alltid. Nu måste jag göra vid mig för att åka in till stan för att träffa min läkare m.m.
