miniwildstrawberry

Hej, allihop igen! Tänkte börja blogga igen för att få lite ordning över mitt liv. Det passar perfekt att börja göra på sin 19 års dag. Jag kan inte riktigt förstå att jag fyller 19 år idag känns som att det inte var längesedan man lekte runt på dagis och inte tänkte på morgondagen alls. Det var skönt men nu ska man planera sin framtid. Får se hur det går!

Nu börja jag bli riktigt förbannad på mig själv. Jag kan ju för fan inte bara ta det lugnt nu. Jag måste satsa lite till. Är trött på mig själv och mitt liv. Jag vill ha ut något mycket större av det. Den ända som kan se till att något händer är ju för fan bara jag själv. Jag klara ofta ta tag i grejer men halvvägs lägger jag av. Men nu får jag bita mig i läppen och köra på fast att det känns som motigt. Jag kan, jag vill och det funkar!  

Jag har nog världens finaste lillasyster, hon vet vad man ska göra när något inte är som det inte borde vara. Man pratar med storasyster om det, som vet hur man ska fixa det mesta. I helgen hängde hon med mig ut på balkongen när jag skulle röka och jag förstod inte först vad det var för hon brukar inte hänga med mig ut, för hon är i mot rökning vilket är väldigt bra. Hon berättade att hon hade en kompis som höll på med bantningstabletter. Denna tjej som sysslade med det är väldigt smal och tappat väldigt mycket i vikt den senaste tiden och har även börjat kräka. Min lillasyster mådde själv inte bra över detta att veta om att en kompis sysslar med sådant. Hon hade en vän som kom över hitt och vi bestämde att de två skulle gå till deras skolsköterska för att deras vän kan ju inte fortsätta med detta. De gjorde det nu i veckan och hennes föräldrar vet om det och hon ska få hjälp nu, för att få problem med mat när man är tretton år är inget bra. Det kan sitta i resten av livet i värsta fall. Jag vet om vilket helvete det kan bli. Man kan komma att leva med dessa tankar resten av livet och aldrig mer kunna njuta av maten. Man kan tycka det är gott men man får ångest över det ändå. Blir det riktigt ila så kan man dö av det. Jag vill inte att någon ska få problem med detta, men det blir bara vanligare och vanligare. Jag vet om att många vill vara smala men alla kan inte bli det och är man redan smal ska man inte försöka gå ner i vikt. Man ska äta hälsosamt och träna på en lagom nivå men jag vet själv om hur svårt det kan vara. Man vill se bra ut, man vill vara perfekt. Men vi är alla perfekta på vårt eget sätt. Gäller bara att försöka förstå det. Men alla kan inte det och jag skulle önska att alla dessa som inte kan förstå detta ska få hjälp. För det är ett jävla träsk att hamna i om får en ätstörning. Som tur är kan man bli frisk fast att alla inte kan bli det, men många blir det. För ingen vill innerst inte leva med en ätstörning. Det finns de som lever med en pro ana och pro mia filosofi. Men jag tror inte på det, jag tror att det är en ätstörning som har gått för långt och det är därför visa lever efter dessa två filosofier. Men det kan verkar vara de bästa filosofierna som finns men det är verkligen bara skit och inget annat.         

Jag håller på att dö känns det som, har så jäkla ont i magen. Klarade inte av att ta mig till skolan idag, har bara gråtit idag och stoppat i mig kanske lite för många värktabletter. Jag klara rätt mycket smärta men även jag har min gräns. Nu är den nåd. Orkar inte ta mig till vårdcentralen heller för att få ut nya starka smärtstillande tabletter.

Igår var en bra dag, jag fick hit Amanda och vi drack thé och snackade en massa skit. Det finns så mycket skit i Höganäs. Men finns inte mycket att göra något åt det. Ska flytta härifrån när jag har tagit studenten. Jag och Amanda har funderat på att åka utomlands när jag har tagit studenten. Ta första bästa flyget till Thailand och inte boka någon biljett hem eller något boende och bara se vad som händer. Vi skulle båda behöva det, börja på en ny kula. Livet måste få vara lite spännande. Man kan inte hela tiden göra det alla förväntar sig att man ska göra.

Amanda var super gullig mot mig igår för jag skulle ju göra raggmunkar som sagt tidigare, inte världens roligaste grej att göra. Hon hjälpte mig med det och det tog en time att laga. Utan henne hade jag gett upp det. PÅ kvällen såg jag på top model. Jag är så avundsjuk på hur de ser ut, själv är man bara så kort.

Idag ska jag bara vila och försöka däcka mig själv till sömn inatt för jag orkar inte ha en till natt som denna för jag bara vände mig hela tiden i sängen och blev nästan tokig på smärtan men ville inte väcka pappa för att åka in till sjukhuset som vi har gjort tidigare. Men får se hur det går inatt.      

Jag kan inte riktigt förstå det men jag har tagit tag i mitt liv på allvar nu! Jag har börjat reda ut en hel del frågetecken. Det känns skönt. Jag måste börja kontrollera mitt eget liv. Låta mig själv göra de saker jag vill och inte låta mig själv hindra mig för att jag inte vågar eller det går i mot någon jente-lag. Jag kan och ska vara stolt över mig själv.  

Jävlar i mig vad jag är duktig, första riktiga skoldagen på mycket mega lång tid. Det gick väll bra, kul att träffa lite vänner från klassen. Finns ju en i min klass som blir 18 år på onsdag. Det är en toppen finemang ålder att fylla. Önskar att jag hade kunnat vara det resten av mitt liv. Kanske skulle det bli tråkigt men arton känns så bra på något magiskt sätt. Man kan komma undan med så mycket dumheter man hittar på men sen när man fyller tjugo då är det aja baja som gäller och det gillar jag inte.   

Oh just det jag har skrivit ett CV idag! Fy fan vad jag är stolt över mig själv har även plockat undan kläder... vad tar det åt mig?! Jag som inte brukar vara så här duktig hemma. Hm tålls att tänka på.